måndag 18 maj 2020

Badtunnan lindrar lymfödem

Mitt lymfödem i vänster arm värker konstant. Eftersom bröstcancern hade spridit sig till lymfkörtlarna i armhålan så opererades de bort. Det betyder att lymfvätskan inte cirkulerar som den ska utan omvandlas till fett som gör armen tjock och tung.

Simning är bra då man har lymfödem. Vattnets tryck mot armen gör gott. Men det är för mig inte det lättaste att komma mig till simhallen flera gånger i veckan. Därför valde vi att till jul köpa en badtunna. I den kan jag göra simrörelser så att armen mår så bra den nu kan må efter omständigheterna. I badtunnan flyter också armen och jag slipper tyngden av den för en stund. Också axeln får lättnad.


Jag skriver det här som ett tips för er med lymfödem i armar eller ben. Och visst känns det som oerhörd lyx att i vintermörkret bada under den vackra stjärnhimlen.

onsdag 13 maj 2020

Lindansöser kan också falla

Foto Mikael Nybacka / Vasabladet
Mycket har jag funderat på detta med intervjuer och integritet, ärlighet och lögn, rykten och sanning. Jag är präst och tredje gången gift vilket väcker en hel del nyfikenhet. Hurudan är hon som misslyckats så fatalt? 

Samtidigt bygger jag upp en församling som sovit törnrosasömn tillräckligt länge. Den behöver ruskas om för att man ska få någon reaktion alls. Är så tacksam över mina medarbetare, församlingsrådet och de frivilliga som börjat strömma till. Tillsammans intill Kristusljuset är ledorden.  

Flera intervjuer är på kommande bl.a. i en av de största finska veckotidningarna. Och naturligtvis funderar jag på om jag gör rätt som ger de här intervjuerna. Delvis hör det till min arbetsbild att synas men samtidigt behöver jag skydda människorna runtom mig. Det handlar om balansgång och att inte godkänna en intervjutext förrän man känner igen sig till hundra procent och kan stå bakom alla ord.

Den positiva responsen som jag fick på gårdagens intervju i Vasabladet betydde mycket för mig. Jag upplever att jag får godkännande att vara den präst jag vill vara, trots mina egna etiska misslyckanden.

Fortsättning följer alltså.

måndag 11 maj 2020

Semester med Moses

Det blev en lång paus här på bloggen. Har suttit så mycket framför skärmen i jobbsaker så jag har inte alls haft lust att se åt en skärm då jag kunnat låta bli.

Har inlett min andra semestervecka av fem och känner att jag fortfarande inte har gått ner i varv. Med snön som ligger kvar på marken har det inte smakat att åka ut till skären ännu. Båten är i sjön men vinden har varit kall och motbjudande.

Vår kattunge Moses har varit hos oss en vecka nu. Han är alldeles bedårande, det måste sägas. Liknar till sättet nästan en hund. Följer med och är nyfiken på det mesta. Han har stora mjuka tassar och en extra tå. Kanske är man mera jordnära då...

Har börjat längta efter att skriva på allvar nu. Det har varit så många omställningar på jobbet med coronan så allt mitt eget skrivande har fått läggas på is. 

Allt har sin tid.